Moskvafurstarnas och tsarens huvudfärger var rött, guld
och vitt.
På vita eller röda fanor avbildades den gyllene dubbelörnen
– tsarens riksvapen.
Folkets älskade färger var rött, blått och
vitt. Ryska bönder och kozaker klädde sig i blå
kaftaner och skjortor med rött bälte. Den röda färgen
var kopplad till mod och djärvhet medan vitt var kopplat till
tro och tsaren.
Under
strider 1695 och 1696 och även under dem första åren
av det Nordiska kriget (1700-1721) gav Peter den store sin marinflotta
och arme den vit, blå och rödfärgade flaggan. Upplägget
av färgerna avspeglade den fornryska synen på världens
struktur. Den nedre rödfärgade delen motsvarade den fysiska,
kroppsliga världen. Det blåa svarade för himmelska
och det vita för Guds värld.
När
Peter den stores ”skötebarn”, marinflottan, fick
Andrejevs flagga (ett snett blått kors vit yta), övertogs
den vit, blå, och rödfärgade flaggan av handelsflottan.
Alexander II införde 1858 den svart, gul och vita flaggan som
blev Rysslands flagga fram till 1883.
Därefter
blev den vit, blå och röda flaggan Rysslands flagga.
1918,
efter revolutionen, blev Rysslands flagga röd och i det högra
övre hörnet fanns bokstäverna
(1918)
(1937)
Senare
ersattes de med en guldfärgad skära och hammare som symboliserade
föreningen mellan bönder och arbetare.