 Aleksander
Sergejevitj Pusjkin – Rysslands nationalskald
A.S. Pusjkin är den mest mångsidiga ryska författaren.
Han skrev lyrik, drama och epik. På alla de områden är
han fulländad och ännu inte överträffad av någon.
Pusjkin var en författare som inte bara följde tidens trender
utan också valde att visa något som verkade vara ”äkta
ryskt”. I sin lyrik skriver han om den ryska naturen och de
ryska människornas typiska drag.
Hans poesi är färgrik, vacker, fängslande och fascinerande
och hans speciella språk lämnar ingen oberörd.
I poemet ”Ruslan och Ljudmila” återspeglar A.S.
Pusjkin den ryska sagovärlden. När Zjukovski läste
detta verk skickade han sitt porträtt, till författaren
med texten ”Till lärjungen från den besegrade läraren".
”Jevgenij Onegin” (Eugen Onegin) är en enastående
poetisk roman. Den handlar om det ryska samhället från
början av 1800-talet.
Den ryska nationalskalden var både romantiker och realist samt
språkförnyare och skapare av den moderna ryska prosan.
A.S. Pusjkins verk återspeglas i operor, pjäser och film.
Kompositören Tjajkovski blev inspirerad av A.S. Pusjkins verk
och skrev den berömda operan ”Eugen Onegin” och ”Spader
dam”.
En annan rysk kompositör, Musorgskij, skrev operan ”Boris
Godunov”.
 A.S.
Pusjkin (1799-1837) föddes i Moskva i en av Rysslands äldsta
adelsfamiljer. Modern Nadezjda Osipova ägnade inte särskilt
mycket tid åt att uppfostra sina tre barn och minst tid fanns
för den minst älskade Aleksander som istället uppfostrades
av franska guvernanter. Det här resulterade i att han vid sju
års ålder endast kunde tala franska och engelska.
År 1811 började han läsa i lyceum i Tsarskoje selo.
Där ägnade han mycket tid åt fransk poesi och fick
smeknamnet ”fransmannen”. Under sina studier började
han skriva dikter och blev medlem i den litterära föreningen
”Arzams”.
År 1817 anställdes han som tjänsteman vid utrikesdepartementet.
På grund av sina politiska dikter förvisades A.S. Pusjkin,
år 1820, till Sydryssland och 1824 förflyttades han till
familjegodset Michailovskoje. Den ofrivilliga tiden i exil på
godset blev hans mest fruktbara period i hans korta liv.
Tsar Nikolaj lät A.S. Pusjkin återkomma år 1826
från exil men hans alster var under ständig censur och
den frihet som han hade längtat till visade sig vara en illusion.
1831 gifte sig Pusjkin med Natalja Gontjarova, men lyckan var kort.
På grund av rykten om att hans fru skulle ha haft ett kärleksförhållande
med Georges d’Anthes utmanade A.S. Pusjkin honom till en pistolduell
(1837) under vilken han blir skottskadad och avlider två dagar
senare.
Regimen fruktade en politisk demonstration vid A.S. Pusjkins begravning,
därför flyttades hans kropp till Svjatogorsk kloster i
närheten av Michailovskoje. Senare blev han begravd på
Svjatogorsk kyrkogård.
A.S. Pusjkins mest kända
verk:
”Eugen Onegin”
”Spader dam”
”Ruslan och Ljudmila”
”Fången i Kaukasus”
”Boris Godunov”
”Poltava”
”Belkins berättelser”
”Dubrovskij”
”Bronsryttaren”
”Kaptensdotter”
”Zigenare”
Sagan "Tsar Sultan”
”Sagan om den gyllene ungtuppen”
”Sagan om fiskaren och guldfisken”
|
 |
 |
|
