 Till
Rysslands främsta skatter hör ikonerna – religiösa
motiv målade på träskivor, som vittnar om det gamla
Rysslands djupa kristna tro.
Med ikonen avses en helig bild genom vilken den ortodoxe får
en vision av den andliga välden. Ikonen vill lyfta upp betraktaren
till en högre nivå i frågan om tankar och känslor.
Den ryska ikonen präglas av innerlighet. Den förmedlar värme,
ro och glädje samt berättar om att det kommande livet är
i glädje och salig ro hos Gud.
Ikoner brukar framställa Kristus, jungfru Maria eller något
helgon. Färgerna har sin speciella betydelse i ikonmåleriet.
Guldet är färgernas färg. Den symboliserar det gudomliga.
Den mörkblå färgen beskriver natten medan den ljusblå
himlen. Rött beskriver soluppgången, solens möte med
mörkret. Detta skall ses även symboliskt.
Enligt den ortodoxa kyrkans tradition skapade Kristus själv den
första ikonen. Detta porträtt är ursprunget till det
ikonmotiv som senare kom att kallas ”den icke av människohandskapade
Kristusbilden”.
Legenden säger att kungen Abgar, härskare över Edessa,
led av spetälska. Han skickade sin arkivarie Hannan till Kristus
med en begäran om att denne skulle komma och bota honom.
Jesus kunde inte följa med till Edessa. Hannan fick istället
ett avtryck av Kristi ansikte på ett tygstycke (gjort av Kristus
själv) och ett brev. Johannes av Damaskus skriver, att Kristus
då lade ”manteln över sitt eget livgivande ansikte
och tryckte av sin bild på den, varpå han skickade den
till den väntande Abgar”.
Abgars hälsa förbättrades, men helt återställd
blev han inte. Senare kom den heliga Thaddeus, en av Kristi lärjungar,
till Edessa och gjorde kungen helt frisk och omvände honom till
kristendomen.
Abgars sonsons son återvände till hedendomen och ville
förstöra porträttet. För att förhindra detta
gömde biskopen avtrycket genom att mura in det i en nisch. Gömstället
återupptäcktes år 544 eller 545 och det visade sig
att tygstycket var oskadat.
944 köpte de Bisantiska kejsarna porträttet i Edessa och
förde det till Konstantinopel. Porträttet blev sannolikt
förstört vid korsfararnas plundring av Konstantinopel år
1204.
 De
första ikonerna kom till Ryssland från Bisans. Ikonen
Guds Moder från Vladimir från 1100-talet är mycket
berömd och har haft långtgående inverkan på
rysk ikonografi. Den målades i Konstantinopel omkring 1125
och fördes några år senare till Kiev och sedan
till Vladimir i Ryssland. 1395 kom den till Moskva och hänger
nu i Tretjakovgalleriet.
Ikonen uttrycker föreningen mellan det gudomliga och det mänskliga
och betraktas av det ryska folket som nationens skyddsbild. Enligt
legenden målades ikonen av aposteln Lukas. År 450 flyttades
den från Jerusalem till Konstantinopel. I början på
1100-talet skänkte patriarken den till furste Juri Dolgorukij.
År 1160 förflyttades ikonen till Vladimir och fick namnet
Guds Moder från Vladimir.
Ryska ikonmålare framträder redan på 1000-talet.
Den förste till namnet kände är den  helige
Alimpij. Efter en religiös upplevelse blev han munk och ägnade
hela sitt liv åt att måla ikoner. Av pengarna han fick
från försäljningen av ikoner behöll han bara
en tredjedel för inköp av arbetsmaterial. Resten skänkte
han till de fattiga och klostret.
Ett riktigt självständigt ryskt ikonmåleri börjar
växa fram under 1200-talet.
Det första ryska ikoncentrum var Kiev, Suzdal sen Novgorod.
Novgorods måleri byggde på klara färger och oftast
symmetriska kompositioner.
Två klassiska Novgorodsikoner är ”Ängeln med
det gyllene håret” från 1100-taleten. Den föreställer
ärkeängeln Gabriel. Den andra är ”Profeten
Elia” från 1400-talet.
Moskva-skolan bildades i slutet av 1300-talet där A. Rublov
(1360-1430) och Dionisij (1335-1408)  var
verksamma. A. Rublovs stil utmärks av en överlägsen
enkelhet. Dionisij bilder har en mera berättande karaktär.
A. Rublovs bäst bevarade målning är ikonen ”den
gamla testamentliga Treenigheten”, där den framställs
på ett symboliskt sätt. Den kristne tror på en
enda Gud. Gud är en enda till sitt väsen, men utgör
också en treenighet: Fadern, Sonen och Den helige anden. Gud
är alltså inte endast en enhet utan även en gemenskap.
Sin höjdpunkt når ikonmåleriet under 1300- och
1400-talet.
Under 1500- och 1600-talet framträder inom det ryska ikonmåleriet
den s.k. Stroganovskolan. Familjen Stroganov var en förmögen
köpmanssläkt som under 1500-talet byggde upp ett av betydande
handelsimperium i norra Ryssland.
Detta måleri präglas av småskalighet och rikedom
på detaljer. De dominerande färgerna i ikoner från
den här skolan var guld, gult och rosa. En ikon från
omkring 1600-talet som framställer Johannes Döparens halshuggning
illustrerar Stroganovskolans högutvecklade måleri. Under
1600-talet trädde allt fler ikonmålare i tsarens tjänst.
Simeon Usjakov (1626-1686) var ledaren för det tsariska ikonmåleriet
under 1600-talet.
Under 1700-1800-talet blev byarna Palech Cholaj och Mstera viktiga
centra för ikontillverkning och fortsättning på
den gamla ikonmåleritraditionen.
Dagens ikonmålare använder samma förlageböcker,
som man gjort i århundraden, men tekniken har förändrats.
Förr målades ikoner uteslutande i äggtempra men
idag förekommer även oljefärg.
 Boris
och Gleb – Sviatopolk, Vladimir den stores äldste son,
beslöt att mörda sina bröder Boris och Gleb. Han
ville lägga beslag på brödernas arvslotter efter
fadern.
Boris och Gleb accepterade döden och tog den som gåva
sänd av Gud.
Morden ägde rum år 1015. År 1020 blev Boris och
Gleb helgonförklarade.
Gudsmoder av Kazan
År 1579 upptäckte en ung flicka en bild av Maria och
Jesus-barnet i ett nedbränt hus i Kazan. Så småningom
fördes ikonen till Moskva.
Inför strider hölls ikonen upp framför de ryska trupperna.
Ikonen troddes vara full av kraft från det helgon den föreställde
och åkallades för att ge beskydd i krig.
|
