 Ryssarna
har det hektiskt under jultiden. Först firas ”vanligt”
nytt år den 31, sedan jul 7 januari och den 14 januari nytt
år igen. Det sista jul och nyårsfirandet beror på
att den ryskortodoxa kyrkan går efter den julianska kalendern.
Mycket av det som hos svenskarna som kopplas till julafton - presenter,
mat, julgran – hör hos ryssarna till nyår. Det är
då som Fader Frost och Snöflickan kommer med presenter.
Festen för barnen kallas Jolka.
Den 31 december är årets största helgdag. Dagen firas
med rysk champagne och stort fyrverkeri.
Julen firas på mer stillsamma sätt än påsken,
med ett traditionellt besök på kvällsgudstjänst
då klockorna ringer i hela stan.
Troende människor förbereder sig inför julen med 40
dagars fasta. På julafton äter man enligt gamla traditionen
kutja - vetegröt med russin och krossade vallmofrön. 12
rätter serveras under julmiddagen.
 Enligt
folktron härskar på julafton två krafter, den goda
och den onda. Den ena uppmuntrar till julsång och hyllning
av Jesus födelse vid julbordet, den andra samlade häxor
till sabbat.
1918 hamnade firandet av jul i onåd hos sovjetiska makthavare
och var förbjudet till 1935. Trots detta fortsatte många
att fira jul i det tysta. Inte förrän 1991 blev julen (7
januari) återställd som statlig helgdag.
Svjatki
är en nästan två veckor lång festperiod. Den
börjar från julafton den 6 januari och sträcker sig
till 19 januari – trettondagsafton (Kresjenie).
Förr firades dagarna med pompa och ståt. Människor
deltog i maskerader, dansade, sjöng och åkte trojka (att
köra trojka – trespann var en gång en första
klassens statussymbol i Ryssland. Av de tre hästarna skall den
s.k. stånghästen köras i trav och ytterhästarna
i gallopp).
Under forna tider firade man nytt år vanligtvis i mars månad
då naturen på nytt vaknade till liv.
1492 beslöt man att kyrkligt och civilt nytt år skall börja
räknas och firas den 1 september.
1699 flyttade Peter den store firandet av det nya året till
1 januari.
Ded Moroz
Ded Moroz (Farfar Frost) har inte samma rötter som Santa
Klaus. Om Santa Klaus var en verklig historisk person, vilken för
sina goda gärningar blev helgonförklarad, då är
den ryske Ded Maroz snarare en hednisk ande, huvudpersonen ur många
legender och folksagor.
Vinterns och frostens herre hette från första början
Ded Treskun. Från november till mars var han herre på
jorden, han ägde allt och alla. Hans elaka fru hette Vinter.
I ryska folksagor är Ded Moroz en sträng med mycket rättvis
och omsorgsfull vinterande.
I sagan ”Morozko” belönar han den arbetsamma och
godhjärtade flickan, medan den elaka och lata fryser ihjäl.
Morozko var en gråhårig gestalt klädd i en blå
fårskinnpäls med vit pälsbräm och en stor mössa.
Med sin vandringsstav kunde han förtrolla elaka människor
till istappar eller frysa ihjäl dem.
Senare började Ded Moroz framträda tillsammans med Snergurotjka
(Snöflickan). Även hon  var
huvudpersonen i många folksagor. Snergurotjka är symbolen
för frusna vatten och floder.
Dagens Ded Moroz har en lång röd fårskinnpäls
med vita pälsbrämmar, röda filtstövlar, stor mössa
och vandringsstav. Han förflyttar sig till fots eller med en
släde förspänd med tre hästar s.k. ”trojka”
och bor i Ryssland i Vielik Ustjug.
Ded Moroz kommer, tillsammans med Snegurotjka, på nyårsafton
och inte på julafton som den svenska jultomten gör.
Ingen annan jultomte i världen har ett så snyggt och trevligt
sällskap som den ryske Ded Moroz. |
